måndag 4 oktober 2010

Jag Lever men är stor som ett hus!



Som rubriken lyder så stämmer det till varje ord! Min svåger, Peter, säger nästan varje gång vi träffas(o de ä ofta) “men, vad stor du har blivit”..och så blinkar han några gånger som om han tror att han ser I syne…. JAG önskar att det var så..

Nu är jag ju mycket på kontroller och ultraljud, doktorn säger att barnet är 30% över normalvikt =stort. Så det blir med all säkerhet snitt eftersom dessa barn som är stora inte är mer utvecklade för det, de är snarare lite mer sköra än normalt…det är pga min diabetes som barnet har gått upp så mycket…och det var när jag var sjuk i med streptokocker och hade svårt att hålla nere blodsockret på en bra nivå som det verkligen tvär skenade iväg.. innan dess var allt normal..nu när jag är frisk och har ätit pencillin så vill inte tillväxten gå ner I takt trotts mycket bra blodsockervärden.. därför är läkarna lite oroade nu vet de inte riktigt vad det beror på…jag också för den delen..allt jag vill är att få ett friskt barn..Sedan är det så att jag tydligen har mycket gott om fostervatten..jag ligger på den övre tillåtna gränsen för att de ska göra något åt det.. jag är I v 36 nu och när man är på ultraljud så ser man bäbisen på ena sidan magen och på andra bara ett svart hål.. alltså  vatten I överflöd..det skulle kunna vara 2 bäbisar där inne utan problem..

Det gör ju att det blir rätt så tungt..min rygg pallar inte mycket nu och magen  känns som den ska rivas I 1000 bitar snart.. Jag lider också mycket av sammandragningen och det har jag gjort sedan före sommaren…jag får plannera dags aktiviteten.. om jag går till mamma på kaffe kan jag inte gå på affärn I samma veva.. det blir för mycket för mage, rygg och slutar med smärtsamma sammandragningar.. däremot om jag får lägga I kull mig en stund kan jag lyckas gå på affären..

På kvällarna är det värst…massor av sammandragningen och jag ligger oftast I sängen och flåsar till och från…det gör att ibland så brister det totalt…om man ändå för en gångs skull kunde få vara smärtfri och kunna tänka normalt???!!!

Alla grav. är olika.. med livia så hade jag nästan inga krämpor, mer än sista månaden och illamåendet…och denna grav…då är listan en kilometer lång..men man får härda ut och vänta på belöningen..

Jag hade tänkt lägga ut några nytagna bilder på mig tills jag insåg att det finns nog inga… Sergio vågar nog inte ta några bilder av rädsla att kameran ska explodera..så stor som jag är..det får bli lite blandat från I sommar…

[slideshow]

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

måndag 4 oktober 2010

Jag Lever men är stor som ett hus!



Som rubriken lyder så stämmer det till varje ord! Min svåger, Peter, säger nästan varje gång vi träffas(o de ä ofta) “men, vad stor du har blivit”..och så blinkar han några gånger som om han tror att han ser I syne…. JAG önskar att det var så..

Nu är jag ju mycket på kontroller och ultraljud, doktorn säger att barnet är 30% över normalvikt =stort. Så det blir med all säkerhet snitt eftersom dessa barn som är stora inte är mer utvecklade för det, de är snarare lite mer sköra än normalt…det är pga min diabetes som barnet har gått upp så mycket…och det var när jag var sjuk i med streptokocker och hade svårt att hålla nere blodsockret på en bra nivå som det verkligen tvär skenade iväg.. innan dess var allt normal..nu när jag är frisk och har ätit pencillin så vill inte tillväxten gå ner I takt trotts mycket bra blodsockervärden.. därför är läkarna lite oroade nu vet de inte riktigt vad det beror på…jag också för den delen..allt jag vill är att få ett friskt barn..Sedan är det så att jag tydligen har mycket gott om fostervatten..jag ligger på den övre tillåtna gränsen för att de ska göra något åt det.. jag är I v 36 nu och när man är på ultraljud så ser man bäbisen på ena sidan magen och på andra bara ett svart hål.. alltså  vatten I överflöd..det skulle kunna vara 2 bäbisar där inne utan problem..

Det gör ju att det blir rätt så tungt..min rygg pallar inte mycket nu och magen  känns som den ska rivas I 1000 bitar snart.. Jag lider också mycket av sammandragningen och det har jag gjort sedan före sommaren…jag får plannera dags aktiviteten.. om jag går till mamma på kaffe kan jag inte gå på affärn I samma veva.. det blir för mycket för mage, rygg och slutar med smärtsamma sammandragningar.. däremot om jag får lägga I kull mig en stund kan jag lyckas gå på affären..

På kvällarna är det värst…massor av sammandragningen och jag ligger oftast I sängen och flåsar till och från…det gör att ibland så brister det totalt…om man ändå för en gångs skull kunde få vara smärtfri och kunna tänka normalt???!!!

Alla grav. är olika.. med livia så hade jag nästan inga krämpor, mer än sista månaden och illamåendet…och denna grav…då är listan en kilometer lång..men man får härda ut och vänta på belöningen..

Jag hade tänkt lägga ut några nytagna bilder på mig tills jag insåg att det finns nog inga… Sergio vågar nog inte ta några bilder av rädsla att kameran ska explodera..så stor som jag är..det får bli lite blandat från I sommar…

[slideshow]

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar